Detta är bland det vackraste jag vet! och ja, det tog inte länge efter att jag knipsat denna bild till regnet vräkte ner men då var klockan redan runt kl.17.30 så vi satte oss i poolbaren och jag chit chattade med en trevlig dam från Nya Zeeland, spelade 4-i rad med hjärtat och drack en svalkande drink. 

Jag lyckades så klart somna efter duschen så jag uppdaterar förra inlägget i morgon istället. Vi hade hur som helst en magisk liten get-away och när vi kom hem i kväll så kändes som att vi varit borta i 1 vecka, minst!, men det var ju bara lite mer än ett dygn…  Häftigt det där att miljöombyte gör så mycket!  och eftersom vi bodde på en resort vid beachen så spelade det ingen roll att det inte fanns solstolar att ligga på nere på stranden men det känns lite snopet att vi inte kan njuta beachdagar på samma sätt som förr de veckorna vi har kvar för att släpa med sig parasoll och ligga på handdukar i sanden blir liksom inte samma sak.  Men Johanna är happy över detta för hon haaaatar sand och vill helst inte alls vara på stranden (jag får springa upp och ner och fylla hinkar /flaskor med vatten så att hon kan tvätta av fötterna varje gång hon ska upp i solstolen efter ett dopp).  Hon vill bada pool. 😉

Innan regnet kom så hade vi en helt f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t. vacker dag. Strålande sol från klarblå himmel! och jag kryddade armen med armband från Hipanema som matchade det turkosa havet. Det med stjärna kommer från Bolina (det var föresten ett sånt som vi gav som sommargave till Johannas fröknar) och  Cartier armbandet fick jag som gave på natten då Johanna blev född. JIG hade lagt in det i en rosa prinsessebok så jag gick från att vara super besviken över boken till att bli världens gladaste.

Dagens ros går tveklöst till livräddarna på beacherna här nere. Som de jobbar! Idag såg jag 2 (galna) turister gå ut och bada en bra bit ut i havet och det tog inte mer än 1 min så stod en livräddare och visslade på dem och försökte få dem att flytta sig men turisterna de bara tittade på honom och fortsatte att bada. (g.a.l.s.k.a.p.) men killen gav sig inte och till slut så gick de upp ur vågorna.  (det var nästan så jag önskade att de drunknat bara för att de var så nonchalanta).

Nej, nu måååååste jag gå och sova.

Sweet dreams!

♥