God fredag mina kära bloggvänner!
58 samtal med sjukhuset och kommunen senare sitter jag äntligen här och bloggar igen! Kände att jag behövde en nödvändig “tanka feelgood” paus innan jag leverera in en anmälan till patientnämnden… (ja, idag fick jag uppleva det mest otrevliga samtal av en läkare som jag mötts av i hela mitt liv. Det var hemskt!) Jag har aldrig tidigare varit så här involverad i hur dagens sjukhusvård fungerar och hur samspelet med kommunen inför förflyttning till vård i hemmet går till. Så om jag ska hitta något positivt i allt det förfärligt tråkiga så är det att jag lär mig MASSOR!!! och att min förståelse för den frustration jag vet att många känner inför vård och omsorg har ökat med 100% . Jag inser också vilken enormt stor skillnad vi anhöriga gör då vi kliver in och tar ansvar och sätter krav. Utan den hjälpen är det många äldre som fastnar i en “åka in och ut av sjukhus” spiral och det kan hända att min pappa också kommer att göra det, trots den insats jag gör, men – då kan jag i alla fall känna att jag verkligen gjorde ALLT jag kunde för att pappa skulle få det så bra som möjligt. Att sen inte andra var lyhörda inför det och tog val ovanför våra huvuden, är något jag inte får gjort något med… Vilket så klart är så enormt frustrerande att jag blir tokig!
Och det finns risk att jag bli tokig och hamnar på sjukhuset vid sidan om pappa för hjälp vad mycket energi allt detta tar. Jag är helt slut… Men – det är bara att bita ihop och hitta knep för att “överleva” och bloggen är ett av de !
Så – fredag idag och plötsligt så har 2 av mina kusiner med barn kommit upp till Luleå på besök så i kväll ska vi träffa dom. Och förra veckan hade vi också besök! Då var det min mammas man Hans dotter Gabriella och hennes mann som var här och enligt tradition så bjöd jag in till familjemiddag på terrassen och det blev verkligen en super trevlig kväll! och jag är så tacksam att jag har fått en “sister from my moms new mister” som jag är så glad i! 🙂
Hur glad jag blev jag inte då jag gick in i köket och hittade dessa cupcakes som J + en vän slängt ihop?! Man kan alltid hitta en anledning att le, även då det är som jobbigast… Och du – min kära bloggvänn – är också en sån anledning!!!
Nu önskar jag dig en riktigt, riktigt härlig fredag och kom i håg: var stark och stå på dig om du är i samma sits som mig och “krigar” med att få hjälp inom vården. Ge inte upp och håll fokus på positiva tankar!!!
P.S är det bara jag som plötsligt får upp den “gamla versionen” av bloggen med bilder + text ute i vänster marginalen? eller är det så för dig också?
Kramar & Kärlek!
Miss.G.
♥
Hej, nej får tyvärr också upp gamla versionen och avstavningarna är jättekonstiga. Säg till hos den du betalar hos. Så tråkigt med din pappa men jag tänker att vårdpersonalen inte ”krånglar” för att vara elaka utan förmodligen är de helt utmattade pga brist på resurser och krav som de helt enkelt inte har resurser att tillgodose? Hur blir det med Norge i år? Såg att de verkar stängt gränsen för Norrbotten igen, typiskt otur!! Trevlig helg!
Hej!
Det är tufft inom vården. Mina erfarenheter då mamma var sjuk i cancer och gick bort för 18 år sedan var självklart jättejobbig och saker händer under vägen som gör en maktlös men som inte drabbade mamma i hennes vård. Jag har nog självklart förträngt mycket, för är man mitt uppe i en situation som du är nu så tar det full fokus. Min syster är sjuksköterska och hade en enormt viktig roll som anhörig då hon kunde se och förstå på ett plan gemene man inte kan.
Inte ok att bli illa bemött av någon inom vården!
När pappa fick sin cancer och gick bort för två och ett halvt år sedan gick det väldigt fort. Så de fjorton dagar han var på sjukhuset var väldigt fina men otroligt sorgliga. Men vi alla fick fin omvårdnad.
Jag känner så med dig och det är jättebra att du tar tillvara på de stunder du kan och orkar njuta! Helt rätt och livsavgörande ❤️❤️❤️!
Stor varm kram ❤️
Tänk att man blir läkare om man inte har intresse för människor. Hade sådan tur där min pappa var var de supertrevliga och läkare ringde upp utan att jag ringt. Den enda gången jag blev ledsen var att de tänkte skicka hem pappa vid midsommar förra året. Då en sjukhus säng i vardagsrummet och ett toahink bredvid, helt ensam i sommarvärmen. Men med bra biståndshandläggare blev det korttidsboende först. Tänk att en gammal sjuk person behöver en stark frisk anhörig för att få sina rättigheter. Ta hand om dig så du orkar stödja din pappa och hans fru.
Vilka fina cupcakes.
Visst behövs det glädje när livet är svårt.
Hoppas allt ska ordna sig till det bästa för din pappa.
Kramar från Titti