#KALASFÖRALLA… !

Allmänt


Happy fredag alla sköna bönor! 

Det känns som att jag har åkt virvelvinden eller någon annan snurrig karusell på morgon… och neeej, jag var inte på julbord igår, istället har jag varit ute på gården och snurrat upp belysingen på utegranen.  Men alltså VILKET prosjekt! först ska ljusslingan hittas, sen ska den trasslas ut, och sen ska man få upp den jämt och snyggt… och för mig, som är lite över snittet noga med centimetrar hit och dit så var det ingen lek kan jag säga.  Så därför har jag snurrat några varv runt granen… ha, ha.  Men nu är allt på plats och vi kör på den mindre granen jag hittade i år. Min kloka dotter tyckte allt annat var onödigt eftersom vi reser om 19 dagar och det har hon verkligen rätt i. Och bättre en liten gran än ingen alls… får jag tänka.

Och mitt i allt så upptäckte jag den hashtag som startats som heter #kalasföralla utifrån att en 4:a åring med funktionshinder inte blivit bjuden på ett kalas. Och jag blir så otroligt berörd då jag läser detta för det finns väl få saker som gör så ont i en mamma som när hennes barn inte blir bjuden…. Det är hemskt hur vuxna människor kan välja att exkludera (för det är ju oftast föräldrarnas val när barnen är små) och det här med att inte bli bjuden på kalas har ju inte bara med funktionshämmade barn att göra.  Jag minns själv som igår när Johanna gick på dagis och en av tjejerna i hennes grupp fyllde år och bjöd in till kalas. Alla blev bjudna utom Johanna + en till (en av våra vänner).  Först så tänkte jag att det blivit något fel?! att inbjudan måste ha kommit bort… ?  Så – när jag mötte mamman till flickan som bjudit in i garderoben på dagis så frågar jag henne om det kanske blivit en miss? för Johanna har inte fått någon inbjudan? och då utgår jag s.j.ä.l.v.k.l.a.r.t. från att hon kommer att säga att det är precis det det har och att Johanna är bjuden!  Men svaret blir:  nej, inget har blivit fel! också ler hon mot mig.

Det ögonblicket sitter kvar hos mig, och jag och mamman till den andra flickan som inte heller blev bjuden pratar än idag om detta för det satte verkligen spår… Och där och då så bestämde jag mig för att jag a.l.d.r.i.g. någonsin ska utesluta någon till Johannas kalas. ALLA i gruppen (på dagis var det gruppindelningar) / klassen ska bli bjudna till oss! Oavsett om Johanna inte umgås / leker med vissa barn eller inte blir bjuden tillbaka. Ingen ska exkluderas för jag vill ALDRIG att någon ska behöva känna som jag och Johanna kände den där gången…

Så, sagt och gjort – vi har bjudit in alla tjejer i Johannas grupp / klass på varje kalas sedan den dagen (t.o.m. hon som inte bjöd Johanna den där gången…). Och nu, inför glow in the dark partyt, så pratade vi om saken för vi konstaterade att i.n.g.e.n. annan gör som oss.  Alltså ingen annan bjuder alla tjejer i klassen längre. De flesta bjuder de de umgås med. Och det är helt OK nu då de går i 6:e klass och har blivit så stora men – både jag och Johanna känner ändå att vi bjuder alla för vi vill inte att någon ska gå runt med en dålig känsla när klasskompisarna pratar om ett kalas de ska på eller har varit på och man förstår att man inte var bjuden…  Nej, vi vill att alla ska känna sig välkomna och jag är så obeskrivligt glad över att Johanna känner precis så hon också.

Så – jag ställer mig 110% bakom denna hashtag # och det känns underbart att sitta här med känslan av att vi aldrig någonsin exkluderat någon från ett enda kalas och jag är helt övertygad om att det gynnar Johanna i det långa loppet för barnen går ju tillsammans så länge, kanske helt från dagis till 9:e klass, och vem de leker med varierar över årens lopp.  Så – bättre att inkludera än att exkludera för jag är helt övertygad om att man har igen det på sikt… ! 🙂

 

Finns det hjärterum, finns det stjärterum! här firar vi Johanna 8 år i Oslo.  Stökig hall och allmänt kaos men vad spelar det för roll när man har roligt och ska fira sin dag! 

När Johanna fyllde 9 år så bjöd vi in hela klassen, både tjejer & killar, eftersom den här festen även var Johannas “Hej då” fest innan vi flyttade till Sverige.  Det slutade i ett totalt kaos… oh my… men – det är en helt annan sak… poängen är att vi bjöd alla 31. 

10 år firades med alla tjejer från nya klassen uppe i Luleå + övriga vänner.  Det var första kalaset i Sverige och då hade Johanna gått bra precis 1 år klassen. 

11-års kalaset tillsammans med klasskompisar & vänner. Här hade en del nya vänner tillkommit och grannar som precis flyttat hit… 

Johannas 12-års kalas med klasskompisar & vänner. Det var tyvärr många som inte kunde komma från klassen den här gången men alla var i alla fall bjudna.  Sen hade även nya vänner kommit till… 

Att det blir skillnad med kalasandet ju äldre våra barn blir är naturligt, och när de går på högstadiet & gymnasiet så är det nog inte lika självklart att bjuda alla tjejer i klassen men fram till dess så tycker jag att alla vi föräldrar har ett s.t.o.r.t. ansvar gällande att bidra till att ingen ska känna sig utanför när det bjuds in till kalas.  Jag gör i alla fall allt jag kan för att alla runt omkring oss ska känna sig inkluderade för det känns bäst i hjärtat. Och det betyder att vi även bjuder de i klassen som aldrig bjudit Johanna… och t.o.m.  barn som har föräldrar som inte vill att jag ska prata med deras barn (jo, de finns de också…)  och det ska Johanna verkligen ha cred för, att hon fortsatt att bjuda in år efter år!  Åhh jag hade kunnat malt på om denna ska hur länge som helst för jag blir så oerhört berörd men nu måste jag stoppa… annars blir det en uppsats. Ha, ha.

Nu önskar jag dig världens bästa fredag också tycker jag att de som lyft upp denna sak till ytan är värld en stor applåd och dagens ros!  🙂

Kramar & Kärlek!

Miss.G.

Kategori: Allmänt | 22 Comments

22 responses to “#KALASFÖRALLA… !”

  1. Pia says:

    Visstär det konstigt det där med inbjudan till kalas. T ex att låta en 6 årings bestämma vilka som skall komma de är i stunden och tänker inte så långt där måste föräldrar ta ansvar. Kommer ihåg när min dotter inte blev bjuden till närmsta grannen de var hos oss och lekte innan kalaset och mamman var tvungen att ringa till oss för att dottern skulle komma hem till sitt eget kalas, jag låtsade som det regnade och sa inget.

    Trevlig adventshelg äntligen är julen på väg !

  2. Yvonne says:

    Håller fullständigt med dig, så kloka ni är du och Johanna, får helt ont i magen när VUXNA människor beter sig på detta sätt…. kram och glad 1:a advent Yvonne

  3. Lena says:

    Håller med om att alla skall inkluderas, annat är otänkbart. Ser på bilderna att du till och med har limousin när J fyllde år, ser ju galet ut. Undras vad ni skall slå till med när hon fyller 18 eller 20. En resa till månen kanske? Läste också att hon har en Micael Kors väska, låter ju helt befängt när man är 12 år. Så klart gör man vad man vill med sina pengar, men man undrar om hon någonsin får längta eller spara till något.

    • Sara says:

      Nämen ”Lena” vilken förfärligt trist och missunnsam kommentar! Kan man inte se det som väldigt generöst att dela med sig av sina tillgångar, är helt övertygad om att flickorna hade fantastiskt kul i limousinen och att det blev en rolig delad upplevelse!

    • Svar till Lena från Johanna:

      Hej Lena! Ja visst är det underbart kul att jag fick en Michael Kors väska när jag fyllde 10 år.
      Å visst er det underbart att jag njuter livet å fick åka limousin med mina fina vänner det är ett minne för livet och älskar att jag inte bryr mig om vad andra tycker! eeeelskar din motivering att jag borde åka till månen när jag fyller 18 år det vore fantastiskt och jag vill bara att du ska veta att mycket av det jag köper har jag jobbat hemma för att få dom pengarna . och detta år har jag bestämt att jag för mina pengar som jag fick i födelsedags present i somras ska läggas på att jag ska betala julklappar till mina närmaste vänner. så jag förstår absolut värdet av pengar! önskar dig nu en underbart trevlig fredag. Nu ska jag åka in till stan å köpa de sista julklapparna till mina närmaste med mitt kort! efter en lång jobb dag i skolan. man måste ju passa på å leva livet. Stora kramar från johanna:)

      • kerstin says:

        bra svarat

      • Viktoria-pinkpastry says:

        Så bra skrivet Johanna. Du verkar va världens godaste precis som din mamma. Och som Astrid Lindgren sa så ska man bara överösa barn med alla kärlek man kan, de gör ingen “bortskämd” tvärtom känner de sig älskade och blir då fina människor som älskar. Jag brukar med få kommentarer om att vi skämmer bort vår flicka, men är likadant med henne, även om hon får mycket finns det ingen som är så snäll, omtänksam och generös som hon. Dessutom är det underbart att bara få se henne njuta. Hon älskar Thailand och nu är vi här tredje gången för i år för hennes skull och det är helt underbart att bara se henne ha det gott. Stor kram till dig Johanna och jag hoppas du inte känner att du ska behöva försvara din mamma för att hon gör allt hon kan för din skull, de finaste som finns.

      • Maria says:

        Bra svarat! Fina du!

    • Charlotte says:

      Men Lena – skäms på dig!
      Jag har svårt att se att ett barn skulle bli en sämre människa av att vara ”bortskämd” eller av att få uppleva roliga saker?
      Jag förstår att det sticker i ögonen på folk – men vänd på det – hur roligt tyckte inte hennes kompisar det var att få uppleva det kalaset?
      Antagligen ett minne för livet för alla!

      Mina döttrar hade ett ”finare” kalas med hyrd och dekorerad lokal och inhyrda ”prinsessor” som tog hand om barnen och tillslut var hela rummet fyllt med små prinsessor som lekte lekar osv – det pratar barnen och deras kompisar pm än…och många föräldrar smsade på kvällen att de hade sååå lyckliga barn hemma efter kalaset – hur kul är det inte att få bjuda på det?

      Dessutom ang väskor mm. – jag tänker somså att kan de få fina saker idag så får de det istället för att vänta på ”rätt ålder” , bättre att leva och njuta idag än om 10år när vad som helst kan ha hänt…samt att om jag minns rätt så har Johanna haft väskan i över 2år så ganska stor användning på den

  4. Viktoria-pinkpastry says:

    Instämmer med dig Sara om Lenas kommentar, så trist och onödig jag överöser också min dotter och de jag älskar med allt jag bara kan. Men trots det längtar hon efter en massa saker, troligen efter mer än andra då hon har fått smak av det goda. Hur va det Astrid Lindgren sa ge bara massa kärlek, osv till barnen, det tycker jag! På tal om något mycket härligare är i Thailand just nu, kom i går. Blir ju tredje gången nu på ett år,efter dotterns önskemål, och hon frågade redan i morse om vi åker ner snart igen och vi har inte hunnit komma hem ännu, så även om hon har fått åka hit som hon drömmer om tre ggr i år, så har hon massa hon längtar efter, precis som det är för oss vuxna antar jag. Var så trevligt hotell chefen hade lämnat välkomst hälsning och paket på rummet, blev så glad. Här är så härligt nu. Stor kram

  5. Mussi says:

    Word! Alle eller ingen har alltid hvert vårt motto for bursdager

  6. Charlotte says:

    Så himla bra inlägg!
    Önskar fler tänkte så!
    Mina barn har alltid bjudit alla killar (oh, my vilken skillnad det är på kullkastas och tjejkalas) eller alla tjejer – och ett år hela klassen.
    Så fruktansvärt att exkludera ngt barn – det är ju helt och hållet föräldrarnas ansvar att se till att barn inte blir exkluderade!

  7. Deseree says:

    Jag har tänk likadant om att bjuda alla, enda tills min son började i skolan och hade killar i klassen han va rädd för och då kändes det inte rätt att tvinga min son att bjuda in kompisar han va rädd för till sitt kalas. Så det finns ibland en annan sida om varför inte alla blir bjuden. Kram

  8. Tina says:

    Frågan Är hur en skulle lösa det med ett barn med olika svårigheter. Hashtagen skapades för att uppmärksamma barnet som tecknade. Men tänk om klasskamraten sitter i rullstol, är autistisk med selektiv mutism, har SÄ eller någon av alla andra funktionsvariationer som finns? Hur löser man det som kalasfixande mamma. I samarbete med det barnets föräldrar tänker jag men där kan nog många tveka, bli rädda att göra fel osv.

  9. Nilla says:

    Vad fint att du lyfter den här frågan för den är verkligen värd att tänkas på. Jag jobbar på en förskola, och för ett par veckor sedan var det en pojke som vi kan kalla Kalle, som fyllde år och skulle ha kalas på ett lekland. Många hade fått en inbjudan, men långt ifrån alla var bjudna. Dagen D var kommen och Kalle hade fjärilar i magen och gick bara och väntade, detta var en dag mitt i veckan. När vi skulle gå ut på em kunde inte Kalle hålla sig längre utan började såklart, full av förväntan prata om kalaset. Ett av barnen frågade om hon var bjuden? Ja sa Kalle, utan att veta om hon var det eller ej. Flickan hoppar av glädje och säger till mig, fröken, jag ska på kalas snart.. Jag säger att jag inte vet vilka som ska gå på kalaset men vi frågar mamma när hon kommer. Tyvärr visste inte Kalle vilka mamman hade bjudit så flickan som blev så glad fick inte gå. Den blicken jag fick när det gick upp för henne glömmer jag aldrig. Så detta inlägg var så viktigt!!! Kram och hoppas att du har en fin helg! <3

  10. S says:

    Tanken är fin. Har dock tyvärr fått kalas för mina barn förstörda av andra barn. Ett barn t ex klagade på allt högt, tryckte ner mitt barn osv. Nej sista gången jag bjöd de som är elaka och ouppfostrade. Mina barns behov går först. Mina blir inte alltid bjudna till allt men de verkar inte bry sig. De bjuds till de närmaste kompisarnas kalas. Det räcker.

  11. Kære du
    Jeg har fulgt din blog i mange år nu, som jeg synes er super god, og du virker som en både sjov, varm og positiv person Jeg er HELT enig med dig. Jeg synes det er SÅ vigtigt, at vi forældre foregår med et godt eksempel, og viser børnene at ALLE er lige vigtige og hører med i fællesskabet. Det er virkelig ubehøvlet at fravælge nogle børn i en klasse og jeg forstår ikke de forældre, der synes at det er i orden. Både i vores søn’s skoleklasse ( der nu er 26 år ) og i vores datters skoleklasse, der nu er 14, er det en regel, at ALLE piger (hvis det er en pige, der inviterer) eller ALLE drenge (hvis det er en dreng, der inviterer) eller HELE klassen bliver inviteret. Det er en regel, som forældre og lærere har lavet siden skolestart, netop for at undgå at nogle børn holdes udenfor. Derudover havde vi frem til 3. klasse legeaftaler med både piger og drenge sammen på skift mellem hinanden, således at alle var sammen på skift hos hinanden og det var en kæmpe succes og sikkert også grunden til, at både drenge og piger har et godt forhold til hinanden Jeg syntes at det er vigtigt, at vi forældre lærer vores børn AT KUNNE VÆRE SAMMEN OG AT VÆRE MOD ANDRE, SOM MAN ØNSKER SELV AT BLIVE BEHANDLET
    Kh Jeanette

  12. Linda says:

    Förstår vad du menar och jag har också alltid bjudit alla tjejen tex i förskolan. När hon började skolan umgicks hon med barn från båda klasserna plus barn utanför så det var omöjligt att bjuda 30 tjejer så vi sorterar. Men dom som hon inte bjuder har aldrig bjudit henne och är inga som hon leker med. Skulle dom däremot fråga om dom fick komma så hade jag inte kunnat säga nej. På dotterns skola är det däremot förbjudet att prata om kalas och lämna kalasinbjudan på skolan.
    Jag blir helt bestört när jag läser att det finns föräldrar som inte vill att du pratar med dom?! Är det sant?!
    Har inte fått bilden av att du skulle vara någon otrevlig person, snarare tvärtom!

  13. Katarina says:

    Viktigt ämne du tar upp! Det värmer när jag läser om dina tankar. Det gör ont i mammahjärtat när ens barn frågar om det är bjuden på kalas och man tvingas säga nej tyvärr är du inte det. Sonens 10 års kalas blev aldrig av i år vilket resulterade i att han inte varit bjuden på ett enda kalas under året. De tror väl att han aldrig bjöd dem så nunhar jag dåligt samvete och tänker se till att kalaset blir av när han fyller 11 år och då bjuder vi alla killar i klassen. Härligt att Johanna gav svar på tal. Hon verkar vara en tjej med ett hjärta av guld. Henne skulle jag gärna ha till svärdotter en vacker dag 😀 kram kram

  14. Emma says:

    Bra inlägg!

    och stort att ni bjöd även hon som inte bjöd.

    <3

  15. Johanna says:

    Man blir så varm i hjärtat av föräldrar som bryr sig och tänker ett steg längre, go you!!! Mina barn är små än men stora dottern fyller 5 i januari och ska då ha sitt första kompiskalas.

    Hon är sååå pepp på kalas och har pratat om det sen hon fyllde fyra :p Vi har alltså pratat mycket kalas sista året och jag har frågat vilka kompisar hon vill bjuda utanför förskolan, men när det kommer till kompisar på förskolan kommer vi bjuda alla tjejer i dom två äldsta barngrupperna. Pluttarna som är 3 år blir väl små :p

    Jag vet själv hur det var att klasskompisar hade kalas och inte bjöd andra = inte okej! Det kommer bli ett jäkla party om alla kommer, men tycker iaf man ska skicka inbjudan så får kompisen välja om hon vill komma eller ej!

    Och hallå vad är det för folk som inte vill att du ska prata med deras barn, herregud vissa människor är födda bakom en sten (en stor och tråkig sten) 😉 Kram till dig!

Leave a Reply to Pia Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *