MITT HJÄRTA BLÖDER…

Go´kväll mina kära bloggvänner! 

Det blev en omtumlande helg…  Som jag skrev till er så satt jag i miljoner telefoner hela fredag eftersom jag gjorde A.L.L.T. jag kunde för att försöka förhindra att min älskade pappa skulle skrivas ut från sjukhuset och för att alla – OM han blev utskriven –  skulle se till att allt var förberett på bästa sätt för min pappas hemkomst. Men jag fick INGET gehör av NÅGON vilket var det mest frustrerande jag någonsin har varit med om. Det var som satt stånga huvudet i en betongvägg…  Allt skulle stressas fram i raket fart, jag fick NEJ! till nödvändiga hjälpmedel och jag fick dessutom vara med om att både en läkare och en enhetschef slängde på luren i örat på mig! (jo, det är tyvärr sant).

Så trots att jag som dotter till pappa (förde talan för mig, min bror och pappas fru) ringde och uttyckte min enorma oro och dåliga magkänsla av att pappa skulle få komma hem utan att allt var tillrättalagt för det till 2 läkare på sjukhuset, 1 enhetschef på sjukhuset, 1 handläggare på Luleå Kommun, 1 enhetschef för hemtjänsten inom Luleå Kommun och 1 ansvarig på Rehab inom Luleå Kommun så lyssnade I.N.G.E.N. på mig eller visade någon som helst omsorg eller omtanke för pappa.

Istället skickade de hem honom, igår, lördag, kl. 13.00, från sjukhuset i en vanlig TAXI (skåpbil typ…) liggande på en bår med en chaufför utan munskydd  utan någon medföljande sjukhuspersonal (endast 1 chaufför för ett taxibolag).

Och idag, 1 dygn senare, så var han så otroligt mycket sämre att eftermiddagen resulterade i att en distriktssköterska fick ringa 112 och runt kl. 16.30 fick jag, för 3:e gången på 3 veckor se min älskade pappa åka iväg med ambulans…

Det var precis det jag oroade mig för och som jag försökte få ALLA att förstå i fredags men ingen lyssnade.

Jag har inte ord för hur frustrerad, ledsen, olycklig, förkrossad, förbannad, besviken, arg, hjärtkrossad jag är över hur vården har behandlat min pappa.

Som TUR är så ringde en väldigt trevlig sköterska mig nyss från akuten med en status kring pappa och hans feber har gått ner från 40,5 till 36 så förhoppningsvis kan jag sova en stund i natt.

Nu ska jag avsluta dagen tillsammans med Johanna framför någon serie som får mig på andra tankar en stund.

 

Önskar att allt var precis som vanligt och att jag var här….

… då kunde vi besöka Big Buddha och skicka goda tankar pappas väg…  

…och jag kunde sova här i vårt andre hem i sval AC hela natten..  Men samtidigt så är jag så klart så oerhört tacksam över att vi befinner oss i Luleå just nu.

 

Önskar dig en riktigt fin kväll vidare!

Var rädd om dig och glöm inte att säga “Jag älskar dig” till de du älskar idag.

Kramar & Kärlek!

Miss.G.

36
Kategori: Allmänt | 7 Comments

7 responses to “MITT HJÄRTA BLÖDER…”

  1. Cavok says:

    Massor med styrke kramar åt er nu.
    Gick själv igenom samma sak förra veckan med att ingen lyssnade på sjukhuset. Tyvärr slutade det ej bra för vår del, pappa gick bort 🙁
    Men man får bara tänka att det är så pappa ville att det skulle sluta snabbt. Och att han inte behövde lida för mycket.

    Kram från Finland

  2. Viktoria-pinkpastry says:

    Stor kram! Hoppas din pappa blir bättre och de reder upp sig allting snart! Du är en power woman, stark, vacker! Va rädd om dig!

  3. SÅ ledsamt hur vården kan vara.
    SÅ jobbigt för han och er anhöriga.
    Måtte han få den hjälp han behöver och inte skickas hem utan ordentlig uppbackning i hemmet.
    Många kramar Titti som säger vilka fina Thailandsbilder.

  4. Camilla says:

    Stor kram till dig <3 Jag förstår hur frustrerad du är, men du kunde verkligen inte ha gjort mer. Jag är säker på att din pappa uppskattar det du har gjort och förstår att besluten är tagna utan att det togs hänsyn till dina önskemål.
    Stor, stor styrkekram från Skåne

  5. Maria says:

    Så otroligt tråkigt att läsa..är lika nära mina föräldrar som du är dina och jag förstår din frustration och känsla av förtvivlan.
    Skickar dig stor kram och hoppas verkligen att det vänder för din pappa och att ni får den hjälp som behövs i hemmet när han är tillbaka igen.Det är HELT fruktansvärt hur människor behandlas..man blir helt mållös. Ta hand om dig

  6. Tina says:

    Men vad tråkigt och verkligen supertragiskt när sjuka människor behandlas som en belastning för vård och omsorg. Som sjuksköterska blir jag bestört – man sänder aldrig hem en patient med stora behov utan en samordnad vårdplanering med patient, anhöriga, representanter från sjukvården och kommunen. Allt för att det ska fungera så bra som möjligt efter utskrivning. Och för att sjukvården inte ska få oförtjänt mkt skit – sjukvårdspersonal är aldrig med i taxi på hemresan. Isåfall åker man sjuktransport med ambulans hem eller så möter kommunen upp med vårdpersonal.
    Håller alla tummar att din pappa snart mår bra och att ni alla får lite vila.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *