P.R.I.V.A.T.

Allmänt

13707598_10153652891320796_1037227153152469095_n

Sunwing, Bangtao beach onsdag. Darlingen söker snäckor, jag knipar selfies. Very 2016.

Det finns stunder då jag känner mig ensam… då jag tänker på de som lever i en relasjon där de har sin mann närvarande så gott som varje dag. Tänk så annorlunda det är mot mitt liv. Jag lever ensam med min dotter 98% av tiden vilket innebär att jag har ca 2% egentid. Eller – så kan man se det som att jag har 98% quality-time med min dotter. Det är så jag väljer att hålla fokus. Och det är ju en l.y.x.! Men – jag får erkänna att nu, då vi varit på ferie i vårt andra hem nere i Thailand i ca 3 veckor så börjar det köra ihop sig ibland…  Inget allvarligt, absolut inte, men det blir tjafs för J tycker att jag tjatar om mat, hårtvätt och annat praktiskt och det får mig att tappa tålamodet mellan varven…  Något som kanske är helt normalt? men som självklart ger mig dåligt samvete… Så, min fråga till er som, precis som mig, lever till stor del själv med barn är: får du också dåligt samvete i sånna här lägen? (då du tjafsar med ditt barn om praktiska ting, mest p.g.a. av att ni är tillsammans 24/7) eller är det jag som är för kravstor? borde jag kanske bara vara glad & tacksam och inte förvänta mig svar på när mannen kommer tillbaka från sin businesstrip?  Jag menar, jag har det ju egentligen väldigt bra jag, med Thailand, beachlife, poolife, min älskade dotter, take-away mat etc…  Så –varför ifrågasätter jag läget och gör en sak ut av det?

Ja – det kan man kanske undra…?  Men just nu känns det som att jag har rätt till det och eftersom jag delar både glädje & sorg med er fina bloggvänner så blir jag mer privat än jag brukar nu. Och – det kan hända att jag får lust att radera inlägget i morgon… men – i så fall kommer jag i alla fall att ha tagit till mig av alla era kommentarer som hunnit komma in före jag gör det. För saken är den att jag bryr mig om dialogen med er mer än ni kanske tror. Ni bloggläsare är ju mina cyberspace vänner som finns där och förgyller mitt liv.

Och med det sagt så dyker jag snart i säng nu vid sidan om min älskade lilla darling och sen får vi se vad vi hittar på i morgon. Om solen skiner lika starkt & vackert som idag (herregud, jag ser ut som Stig Helmer! efter 3 veckor här nere har jag lyckats bränna mig, pinsamt) så sticker nog vi girls till beachen, annars blir det pool-life. Och bara så att det är sagt så ä.l.s.k.a.r. jag varje minut jag får ha tillsammans med Johanna. Hon är mitt allt och jag skulle inte byta ut min tid med henne mot något i hela världen. (eller ja, 1 time på måndag hade jag gärna bytt mot en Chanel 2.55, det får jag erkänna! ha, ha. ).

Ta tillvara din fredag kära du och jag önskar dig en riktigt festlig kväll! 🙂

Kramar & Kärlek!

Miss.G.

Kategori: Allmänt | 44 Comments

44 responses to “P.R.I.V.A.T.”

  1. Anna Skogsberg says:

    Har läst din blogg i många år nu men inte kommenterat förut tror jag. Jag och min sons pappa gick isär när sonen var nästan två år så jag har, om än av andra skäl, levt i samma situation. Har absolut tänkt samma tankar o kännt samma känslor som du uttrycker så klockrent i ditt inlägg. Skickar massa peppande kramar till dig från en fellow mama. Som ensamstående mamma blir det inte så mycket av vare dig egen tid eller väninnetid. Du har många gånger varit mitt enda “sällskap” vissa kvällar under min sons uppväxt och du känns nästan som en tjejkompis. Tack för att du delar med dig av allt från inspiration till känslor. Kram

  2. Elisabeth says:

    l feel you! Min mann jobber ettermiddag/natt og jeg jobber dag, så er mye alene med mine to elskede troll. Og man blir sliten! Uansett hvor mye man elsker sine barn, så trenger man litt “me-time” også. Jeg er den som kjefter, maser og gjør alt det praktiske 80% av tiden… Noen ganger føler jeg meg som kjefte/mase-mamma, men så prøver jeg å tenke at jeg gjør det i beste mening. Så vi skal få høflige, omtenksomme, sosialt kompetente barn. Og det får man ikke om man ikke maser og er litt upopulær innimellom

  3. Elisabeth says:

    Skjønner ikke hvorfor bare deler av innlegget mitt ble postet, jeg må ha gjort noe rart 😉 Men uansett, ville bare sende en god klem din vei. Du er ikke alene om å ha det sånn. Og du, jeg håper du velger å la innlegget ditt stå 😉

  4. Dina says:

    Altså, etter en uke ferie alene Hjemme i oslo med mine to små, så føler jeg meg minst tre år eldre! Og jeg har en pappa som alltid er her til vanlig:) Det er som du sier “mas” om mat og dobesøk og håndvask og man blir litt gal av skravling døgnet rundt! (Og søskenkrangling!) Du har all rett til å bli sliten og syns du er fantastisk positiv som gidder/orker/klarer/vil gjøre alt alene! Og du er jo reneste supermammaen som pyssler og styrer på! Og at du elsker datteren din overalt tviler ingen på! Jeg halvvurderer finn.no hver dag:) men ville så klart aldri i verden byttet bort Noenting! Og nå som de to små endelig sover i sengene sine er jeg rastløs og vet nesten ikke hva jeg skal gjøre. Joda, rydde bort alt av dagens kaos! Også drikke bubbel<3

  5. Frida says:

    Åh fina du! Jag önskar att jag hade kunnat ge dig en kram men det får helt enkelt bli en virtuell variant. Jag är inte ensam med barn och man på vift såsom du är men det jag vill säga är bara att oavsett vad du känner så är det helt okej. Livet kan inte alltid vara tipptopp hela tiden och familjemedlemmar tär på varandra likaväl som de lyfter och pushar varandra. Det betyder inte att man älskar dem mindre utan tvärtom, det är de man älskar och som man låter komma så pass nära.
    Dessutom så måste det få vara okej att “klaga” även om ens liv ser helt perfekt ut i andras ögon. Det sker terrordåd i världen och folk lider men vi lever i vårt egna liv och med våra egna bekymmer och det måste få vara okej att inte älska det fullt ut hela tiden! Vi är bara människor.
    Jag vet ärligt talat inte om du får ut något av mitt inlägg men jag vill att du ska veta att du inte är ensam. Hos oss här på bloggen har du många fina vänner och jag tycker att det är fantastiskt att du vågar öppna dig. Livet går upp och ner och det är bara att rida ut det för det finns alltid ljusning. Jag tycker att du verkar vara en helt fantastisk mamma och Johanna kan skatta sig lycklig som har dig och JIG. Hoppas att saker reder ut sig och att du känner dig lättare till sinnet snart. Massor av stora varma kramar från mig (som har två fantastiska barn som jag älskar över allt annat men som drömmer om att få en paus ifrån rätt ofta)

  6. Tina says:

    Fina Anna-Stina,
    Du är inte ensam. jag är oftast själv med mina tvilling killar på 6 år. Mannen jobbar alltid borta och när han är vill han inte vara själv med barnen!!
    Vi bor i Amsterdam så vi har det lite som du ingen familj ( min syster bor i Sverige och mannens familj är inte så intresserad av barnen)
    Visst får man dåligt samvete när man bara tjatar och gnäller. Men som du är jag väldigt glad att jag får vara med dom.
    Många kramar
    Tina i Amsterdam

  7. Emma says:

    Jag är inte ensam så ofta med barnen. Men med tre små känner jag ibland att jag skulle vilja pausa tiden med alla måsten och bara vara.
    Jag tenderar också att bli arg och tappa humöret ibland. Vilket ger mig dåligt samvete. Men som jag och mina mammakompisar peppar varandra. Så länge de bra stunderna som mamma leder över de mindre bra så är man på rätt sida. Man är ju inte mer än människa. Och att man kan be om ursäkt och berätta att man inte ska göra så igen.
    Stor kram till dig Anna-Stina och hoppas det känns bättre imorgon!

  8. Em says:

    Jeg har også en datter som jeg er mye alene med, siden mannen jobber lange dager og er bortreist en del. Det ER slitsomt! Og jeg tror det er mest fordi man aldri får de 5 minuttene ekstra med kaffekoppen eller i sengen, og i stedet må være tilgjengelig hele tiden. Og ja selvsagt elsker man barnet sitt over alt på jord og vil tilbringe mest mulig tid med det, men jeg tror det handler om at det er også ekstremt viktig å få være noe annet enn mamma. Man må få være datter, venninne, kollega og bare seg selv. Få ligge litt på sofaen i fred og ro og stirre i taket liksom. Da blir man også en bedre mamma. Eller, jeg blir i hvertfall en bedre mamma når jeg får noen pauser innimellom

  9. Em says:

    Oi, hele kommentaren kom ikke med..

    For å avslutte: Ingenting å ha dårlig samvittighet over i hvertfall!! Og det rødvinsglasset når datteren er i seng – dagens høydepunkt

  10. Jane says:

    Kjenner meg godt igjen I ditt innlegg selv om jeg ikke er så mye alene med barn som deg… Tror mange foreldre og kanskje spesielt mødre (!), kan kjenne på den følelsen du beskriver. Det kan være intenst og gå en kule varmt for de fleste innimellom… Tenker at du virker som en super mamma, og supre mammaer kan også bli leie! Imorgen er en ny dag, og da kan følelsen ha snudd og dagen bli mye bedre!

  11. Loppan says:

    Kram på dig, vill börja med att säga att du verkar vara bästa mamman<3
    Jag har också varit väldigt mycket ensam med mina barn, har varit slitigt många gånger men de har samtidigt varit min "livlina".
    Nu börjar/är de bli/är vuxna och lever sina egna liv och reser helst med sina kompisar, som det ska vara förstås. Men det är ju här jag blir väldigt ensam,ser överallt par som reser och gör skojiga saker ihop, har många drömresor men hur kul är det att göra dem själv utan någon att dela dem med…..har ju egna vänner såklart men de reser med sina män.
    Det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två.
    Det var väl inte riktigt vad du skrev om men kände bara att jag behövde skriva av mig.
    Kram på er i Thailand

  12. Studentmamman - Charlotte says:

    Åh- ett otroligt befriande inlägg att läsa!
    Jag är ensam nästan hela tiden med mina 3 kids – min man är egenföretagare och prioriterar jobbet, vilket jag visste om redan innan vi skaffade barn och som jag (oftast) är helt med på!
    MEN sen kommer de där dagarna, när det tjafsas och krånglas och barnen säger “vi vill att pappa ska va häääär, han tjatar aldrig på oss”… Då blir man både ledsen & arg – anledningen till att han inte tjatar är ju att han inte är där i vardagen som jag är!

    Samtidigt som jag är otroligt tacksam över att kunna vara så mkt med barnen och att min mans jobb ger mig och barnen en fin vardag och möjligheten att leva så som vi vill och gör MEN….ja, ibland önskar jag han jobbade 8-16…men samtidigt hade jag nog blivit galen på att ha han runt oss hela tiden, haha!

    Oavsett- jag hadenofta dåligt samvete (och har än) men försöker att tänka bort det för innerst inne vet jag att jag är en bra mamma som gör allt för mina barn!

    Stor kram till dej!

  13. Annette says:

    Du er fantastisk flink med J og har all rett til å bli sliten av hverdagsmaset -det er krevende å være så mye alene!
    Spesielt når dagene blir annerledes enn man tror, pga mannens jobb!
    Tror du blir glad for å se tilbake på denne tiden når J blir eldre, men det betyr ikke at du ikke trenger tid alene nå -fortell mannen din, så han skjønner hvilken jobb du gjør, og at du også bare er et menneske 🙂
    Stor klem -takk igjen for all inspirasjon du gir gjennom bloggen!
    Det er viktig å dele både positivt og negativt!

  14. Lisa S says:

    Jag ser att du är inte ensam om det, alla av er är i liknande situation och är otroligt stark att ta hand om barn själv då sin man/barnspappa är på businesstrip. Om du vill ta lite egentid för dig själv så tar jag mer än gärna hand om Johanna, eftersom jag har inget emot att ta hand om henne, då jag inte har riktigt umgått med henne på ca 2 år. Jag menar verkligen om du behöver lite egentid, så tar jag ta hand om Johanna. JIG kommer hem snart ska du se. Sänder varma kramar från fam S.

  15. Tina says:

    Tyck istället synd om din sambo som missar allt. Det gjorde jag när mi man arbetade borta. Han var borta upp till 7 v som längst.var hemma en dag eller 2 och fick sen åka på obestämd tid. Tänk vad han missade.
    Vi tyckte till slut att ett liv med en massa pengar vi aldrig han göra en massa roligt för för att vi aldrig var tillsammans var värt det. Jag blev tokig av att bara vara hemma tillslut.

    Idag har vi 2 “normala” jobb. Delar lika på ansvar för hus och hem och ffa barnen. Aldrig har vi haft det bättre än nu.

    Det är aldrig roligt att vara vardagsmamman, läxor, mat och städ. Sen kommer fun-dad hem och bara få ta godbitarna ur föräkdrarskapwt

  16. Line says:

    Skjønner deg så godt 🙂 Noen ganger har jeg egentlig lyst til å bare legge meg ned og skrike, men neste dag er det oftest litt bedre. Men JA det er slitsomt å være alene om avgjørelser og alt praktisk. Sender over en god klem. Stå på og takk for all inspirasjon du gir!

  17. Pia says:

    Förstår precis hur du känner det ! först skall jag vara lite tråkig och hoppas att du tänker på ditt sparande pension och annat just nu rullar det på men tider och förutsättnings kan ändras.
    Sedan till det andra jag kan mycket väl förstå dina känslor eftersom mycket ändras efterhand ni tror ni skall ha dagar ihop och så blir det inte så utan du sitter där ensam med din underbara dotter. Och dagarna ni är en hel familj så är det fest och aldrig vardag, bra eller dåligt det vet man aldrig.
    Ni har ett bra liv p g a JIGs jobb men om 10 år var står du då och hur känner du då? Du får hitta din egen väg i vardagen inte för stort projekt men något som bara är ditt eget utanför hemmets väggar.
    Mina tankar till dig ! Än om det kanske inte var rätt råd så kanske det ger dig tankar på vägen . Önskar dig o J underbara dagar ! Kram

  18. Deseree says:

    Du är inte ensam om att känna så men alla är vi super mamas! I ditt fall kan jag förstå att det börjar tära och inte för att va negativ så kommer det ta mer energi av dig ju äldre Johanna blir (tro mig jag har två tonåringar haha) så då om någonsin så är det skönare om man är två st som kan hjälpas åt med vardags “fajterna” men måste man styra skutan själv så klarar man det också även fast man blir trött ibland men det är ok tycker jag. Kämpa på du duktiga mamma!

  19. Christina says:

    Du är en fantastisk mamma och är också övertygad om att din man är en lika fantastisk pappa när han är hemma. Du drar det tyngsta lasset nu och får ta alla fajter med er Johanna, är dock övertygad om att hon uppskattar dig jättemycket när hon blir äldre. Barn vill ha regler trots att de tycker att det är svårt just då de är i Johannas ålder.
    Du är en stark kvinna!
    Kram och njut er sista vecka:)

  20. Sofie says:

    Kanske behöver du o JIG prata igenom om vad som egentligen är viktigt? Han kan inte ha mycket av relation med sitt enda barn. Har en stark känsla han kommer ångra det med tiden, och Johanna kommer inte må bra av det. Min pappa var mycket frånvarande när jag var barn, och hela vår vuxen relation har lidit mycket pga det. Ni alla tre förlorar på att leva som ni gör. Som någon ovan skrev, pengar är inte allt. Den läsaren skrev att dom nu har två normala jobb (tror DU behöver ett jobb, en egen identitet, inte bara den som mamma) och att det ÄR bättre, att dela på allt ist. Både att försörja familjen och att ta hand om den.

    • Studentmamman - Charlotte says:

      Fast nu måste jag kommentera- mina barn har en uppväxt likt Johanna och jag har ett äktenskap likt AnnaStinas och jag är även uppväxt i en familj som var exakt likadan – jag och min pappa har (och är) alltid varit supertighta, vår relation har aldrig varit dålig varken när jag var barn eller nu som vuxen!
      Så ja, det finns nog möjlighet att en föräldrar/barnrelation kan utvecklas lite hur som men det är inte alls säkert att den blir dålig pga att man är frånvarande!
      Det beror nog helt på hur mkt kontakt man ändå har (Skype osv) och hur engagerad föräldern är när denne väl är hemma 🙂

  21. Lotta - mamma till Alicia, Oliver och ängeln Philip says:

    Kan inte alls sätta mig in i hur ditt liv ser ut eftersom jag själv har min man hemma i stort sett hela tiden. Men, en period, så pendlade han till sitt gamla jobb efter det att vi flyttat. 5 månader av att ha en man/pappa hemma fredag em till måndag morgon. Varje vecka bråkade vi fredag och lördag, blev sams på söndag och så åkte han på måndagen. Otroligt frustrerande var det. Vi levde ju vårt liv, Alicia och jag, på veckorna, med våra rutiner och så kom han hem och vände upp och ner på allt.
    Men jag tror att du har en väldigt sund inställning till situationen i allmänhet och livet i synnerhet. Du har en grundinställning som är positiv som räddar det mesta, men ibland dippar man och så kommer de negativa tankarna. Så som livet är för de flesta av oss. I morgon är en annan dag och jag gissar att du känner lite annorlunda då. Gör du inte det så tror jag du behöver sätta dig ner, ostört när den möjligheten finns, och fundera på vad du vill med ditt liv. STOR kram till dig, jag tror du finner den lösning du behöver ♡♡♡

  22. Fia says:

    Du verkar fixa det bra på alla sätt, fortsätt så! 🙂
    Men jag funderar hur du fixar att klara dig utan närhet/intimitet/sex i så långa perioder? Jag inser att det säkert är alldeles för privat, dock.
    Fia

    • Studentmamman - Charlotte says:

      Hur klarar sig singlar som inte gillar tillfälliga förbindelser sig? ;-))

      • C says:

        Är ju inte direkt samma! Som singel har man ju ingen partner man saknar och vill vara nära.

        • Studentmamman - Charlotte says:

          Fast själva drifterna är ju samma oavsett – men jag förstår hur du menar, “längtan” blir ju mer abstrakt som singel än om man är i ett förhållande!

  23. Ulrika says:

    Du är ju såklart fantastisk precis som du är!
    Lever varannanveckas liv med två barn och på pappans vecka är det ofta jag som skjutsar osv.
    Ibland känner jag mig som ett monster som bara
    tjatar och tjatar – glöm inte/gör si/gör så
    jobbigt i bland men det som räddar mig tror jag är de ensamma stunderna då jag gör vad JAG vill. Går på loppis, läser bok, träffar kompisar. Det är värt så mycket.
    Barnen är det dyrbaraste man har men man försöker hämta kraft utifrån för att få ihop allt 🙂
    Tycker det är jättefint att du delar med dig, tror det är mååånga som känner igen sig!
    Kram från Ulrika

  24. Johanna says:

    Tycker det är fint att du även delar med dig av dessa känslor! Och jag tror verkligen att det är helt normalt att man känner så när man är tillsammans så mycket av tiden som ni är. Jag flyttade som 25-åring hem till min mamma igen för ett halvår sedan (efter studier och i väntan på nytt boende) och även om vi står varandra väldigt nära och det överlag går jättebra så blir det ändå så att man faller in i gamla roller och det blir tjat om vissa saker i vardagen. Hon är fortfarande min mamma och tycker jag är slarvig, och jag ser mig själv som vuxen som gör saker på mitt sätt, haha. Lever man nära varandra tror jag de flesta uppskattar egentid så man får sakna varandra lite också! Stor kram!

  25. Caroline says:

    Alla föräldrar tjatar och gnäller på sina barn. Bara för att man lever i en parrelation innebär inte det att tjafs uteblir. Även vi tjatar om mat, hårtvätt, handtvätt och smällande dörrar. Jag har levt som dig – med en bortavarande man. Sedan som helt ensamstående och nu i en ny parrelation med mitt barn, bonusbarn och ett gemensamt barn och jag tycker allt som har med barnen att göra är detsamma. Man tjatar och kramas och gnäller och skrattar, MEN jag slipper sitta i soffan själv på kvällen när alla barn sover.

  26. Karolina says:

    Tycker det är såå fint att du vänder det förfärliga uttrycket egentid till kvalitetstid med din dotter <3 Egentid får vi sen, peppepp! Vill man räkna med egentid så kan man ju inte ha barn, visst. Du, jag försöker tänka att när jag tappar humöret inför barnen så lär jag dom också, att sånt är livet! Och det går över! Mamma älskar lika mycket oavsett! //Kram Karolina M

  27. S says:

    Förstår att du får downperioder när du funderar. Ni lever inget vanligt familjeliv. Men kanske är detta en parentes, kanske ordnar sig det med tiden. Du har det bra, men bör nog finna något som bara är ditt att fokusera på. Vet inte vad du har arbetat med innan, men tror att en fast rutin vore bra för dig. Sök jobb, att alltid gå hemma mår ingen bra av. Tror det skulle göra dig gott! All lycka till dig

  28. Anna says:

    Älskade hjärtat.

    Det är helt okej att känna som du gör. För det är ju precis så att livet har sina ups and downs. Som ensam förälder blir det ju att man får äran och lyckan att ta del av vardagen med sitt barn, all glädje, utveckling, skratt och tårar. Vissa dagar sparar man lite extra ömt i hjärtat och några få dagar önskar man bara kunde ta slut på momangen. Det är mänskligt.

    Du är den absolut bästa mamman till Johanna. Det finns inga tvivel. Och vårt jobb som mammor är ju mycket om att sätta gränser. Lära vad som är rätt och fel. Och överdosera med kärlek. Skratta och växa tillsammans. För det är ju så att vi mammor lär oss om livet på vägen och det tycker jag är så himla fint.

    Min man är bortrest under veckorna och hemma lördag-söndag så lite kan jag förstå hur du känner. Mitt bästa tips är att se till att skämma bort dig själv med egentid. Ta en massage. Drick ett glas bubbel. Och välj att se det som är bra.

    Du är helt AMAZING!! Beundrar dig så.
    Stor kram & massa kärlek!!

  29. Studentmamman - Charlotte says:

    En till kommentar från mig 🙂
    Känner igen mig i mkt av det som skrivs ovan och det bästa jag gjort var att börja plugga igen! Att ha ngt som bara är mitt och som inte involverar barn eller man eller hem… Nu har jag pluggat i tre år, läst både på distans och vanliga föreläsningskurser och ingår nu i ett forskningsteam…inte alls planerat när jag började men så himla kul!

    Så ja, försök hitta ngt (som många skriver) som bara är ditt- du verkade ju så glad och inspirerad av din coachingkurs, kanske kan spinna vidare på det? Läsa till KBT-terapeut eller liknande?
    Kram igen!

  30. L says:

    J kommer om några år tycka att du är världens bästa mamma när hon är stor nog att förstå hur mycket du har funnits där för henne, 98% eller 75, 50 så kommer hon tycka det bars, med tjat om hårtvätt :).
    Jag vet inte om det är självvalt att du har J så mycket? Eller om det bara föll så pga praktiskt.
    Hur som så är det inget som är hugget i sten, du får inte glömma bort dig och dina behov helt och hållet, J är så pass stor nu också hon vill väl snart ha egentid hon med, så var det goda exemplet tycker jag. Aldrigkommenterat förr, läst din blogg hur länge som helst, sen J var baby. 🙂 kram

  31. Kerstin says:

    Har levt som gift ensamstående hela barnas uppväxt då min man va egen företagare.så jag förstår dig precis.Ha aldrig dåligt samvete , ni har valt detta upplägg. Däremot måste du få till mer egentid, men det har jag nog sagt förut….Du lägger hela ditt liv i Johannas och hon är så stor nu att hon inte behöver servas av mamma hela tiden…Det kommer en dag då hon flyttar hemifrån…
    Man ska leva vid sidan om varandra och inte genom varandra…i alla mänskliga relationer.
    Ha det bästa Du.=)

  32. Marie says:

    Hej fina =)!

    Känner igen mig i det att ha en man som arbetar mycket och själv tar man det totala ansvaret för barnen, hemmet, maten m:m. Jag stöttar min man som driver egen firma men självklart får man ibland nog och då går det ut över barnen. Fast jag tror att barnen behöver ju föräldrar som visar alla känslor och då ska man inte ha dåligt samvete för att man får utbrott ibland. Helt mänskligt =). Jag försöker njuta i mitt fantastiska liv med små saker för mig själv, samtal med vänner, promenader m.m. Jag får panik över att höra hur många gnäller över att de behöver egentid jämt och ständigt. Livet med små barn är kort, det gäller att njuta av det och inte längta bort jämt (men ibland så klart ;)) Jag gillar ditt sätt att se det: att du får 98% tid med din dotter <3. Så ska jag också tänka =). Kram och ha en fortsatt fin sommar / Marie

  33. Maria says:

    Önskar dig “bara” allt gott! Inte lätt att vara förälder…

  34. Karin says:

    Vill bara säga att du verkar helt fantastiskt,stor kram

  35. Maggan says:

    Döttrar börjar sin frigörelse tidigt,ständigt tjafs med mamma mer än med pappan,oavsett hur närvarande han är.Egenfid är väl när hon är i skolan och med kompisar,snart kommer den tid då hon inte vill tillbringa lika mycket tid med dig ,så njut så länge det varar.Att din man jobbar mycket och är frånvarande är väl självvalt ,gilla läget eller gör en förändring.Kanske var han hemma mer när ni bodde i Oslo.Cape Diem

  36. gizmolina says:

    Tusen miljoner T.A.C.K. för alla omtänksamma, trevliga, peppande & fina kommentarer! Ni är verkligen världens bästa bloggläsare!

    Jag svarar på alla era kommentarer så fort jag får tillfälle!

    Varm kram! 🙂

    • Pia says:

      För mig är det ok om du läser och tar in det som passar dig. Att du lovar och svara är naturligtvis en fin gest av dig men ta inte på dig något som ger stress utan njut av dagarna istället. kram

  37. Anette says:

    Har lest bloggen din i mange år,den er en favoritt.
    Du er så fin og ærlig,liker deg godt.
    Nei,det er ikke rart du føler det sånn. Jeg har vært alene med tre jenter,vet hvordan det føles.
    Ønsker deg alt godt.

  38. Barbro says:

    Kjære fine deg 🙂

    Du er en fantastisk mamma for Johanna virker det som, og tvil aldri på det….Ikke å miste tålmodigheten m.m på våre barn, det er ikke normalt tror jeg…
    Jeg ble mamma etter å ha prøvd å bli gravid i 17 år, og tenkte at om jeg endelig skulle klare å bli mamma skulle jeg aldri bli negativ (er en veldig positiv jente til vanlig…) Men, innimellom blir det som for deg, at de søte små er virkelig flinke til å “strekke strikken” veldig langt 😉
    Jeg tror at når vi har slike stunder med våre små, så vokser de på det. Kan ikke alltid gå deres vei, eller aldri høre noe 🙂

    Men, føler at JIG skulle vært hjemme sammen med dere….Jeg tror jeg hadde følt meg veldig ensom…Men, det blir sikkert en livsstil som en venner seg til med årene <3 Og nå har du jo familien din rundt dere i hverdagen i hvert fall 🙂

    Jeg sender deg mange gode klemmer, og jeg elsker slike innlegg fra deg! <3 Når du letter litt på tankene dine, viser hvordan hverdagene kan være innimellom – så fint <3

    Ha en fortsatt finfin sommer med den fine familien din, og nyt små pustepauser i hverdagen – det hjelper som regel veldig godt på 🙂

    ~~Klem Barbro~~

  39. Elisabeth says:

    Kjære deg!

    Det er klart vi blir lei iblant, selv om vi elsker våre små!

    Mammarollen innebærer jo også litt “masing” om kjedelige ting.. Og barna har ikke vondt av å bli irritert, eller oppleve at vi foreldre har et spekter av følelser, og at nok er nok for oss også iblant. Det er en verdifull læring i livet, så lenge de også får masse kjærlighet og trygghet, og en unnskyldning om det er på sin plass! Etter min mening er det også klart at du skal få vite når du kan forvente din mann hjem fra sine reiser. Det handler om å respektere ditt (selvsagte) behov for litt forutsigbarhet og egentid! Dine behov er også viktig å ta hensyn til!!

    Lykke til, kjære Anna-Stina! ❤️

Leave a Reply to Anna Skogsberg Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *