I eftermiddag, då Johanna satt och tecknade på MiniLand, så gick jag ner till stranden och filosoferade lite… Jag gick där och sparkade i vattnet med fötterna och fotograferade mig själv och tänkte att folk som ser mig nog tänker att jag är en galen blondin. Men nejdå, jag är ju bara en blond bloggis 😉 Hur som helst – jag gick och tänkte på livet och konstaterade att min 40-års kris nog börjar lugna ner sig lite nu för ja, jag har krisat… Plöstligt förstod jag att man inte skojar med folk som fyller 40 då man frågar om de har haft sin kris ännu? för visst sjutton reflekterar man över livet då man blir så gammal. Tänker på vad man gjort, inte gjort , vill göra osv…
En mindre kul bieffekt av mitt lilla krisande är att jag har gått upp i vikt, minst 10 (v.a.r.t. kom dom ifrån??) och det har bidragit till att många frågat om jag är gravid? (både irl och här på bloggen). Och vem sjutton vill gå runt och se ut som att man är gravid fast man inte är det? Inte jag i alla fall! så en dag snart ska jag ta mig i kragen och göra något åt detta. Först tänkte jag köra hårt med träning etc här nere i Thai men alltså då jag är här vill jag n.j.u.t.a.! Äta god thaimat (med ris!) och ligga i en solstol med gott samvete så nej, jag kommer knappast att gå ner ett gram på den här turen… därför lyser pics på mig i bikini med sin frånvaro just nu 😉
Jag är så otroligt glad över allt jag upplevt, allt jag lärt mig och all livserfarenhet som jag har samlat på mig. Den hittills största händelsen är så klart tveklöst att få barn. Inte bara för att det att få barn i sig är något magiskt. Utan för att jag inte hade tänkt att jag skulle ha barn. Jag har alltid varit fokuserad på min karriär och har aldrig tänkt mig in i en roll som mamma.. Men så, för ca 5 år sedan, blev jag en mama och det har faktiskt tagit mig nästan till nu att bli helt komfortabel med den situationen. Jag gillar att Johanna har blivit så stor och när jag tittar på henne då hon ligger och sover brevid mig (hon kommer ofta över till min säng på natten) så uppryms jag av en sådan gränslös kärlek…
Livet är en resa som vi själva styr (mer eller mindre) och varje dag vi har fått är en gåva och då jag tänker på att vi är döda så mycket längre än vi lever så vill jag verkligen njuta mitt liv till max. Och att gå upp i vikt är ju egentligen ingen kris (eller jo, en liten…) men att inte komma i favorit jeansen är det! men innan jag tar tag i den saken så tänker jag njuta tiden här nere i fantastiska Thailand! 🙂
P.S det känns bra att 40 är det nya 20. Dagens ros går till den som kom den briljanta idéen!
GoDnAtTkRaMaR!
♥
