Dagens vänder.
Thailand, Phuket, The Royal Valley, kl.03.20.
Go´kväll kära bloggvänner!
Efter regn kommer som tur är alltid sol och idag såg jag för första gången på länge t.o.m. klarblå himmel. Såååå underbart! Och för att inte tappa sol-tid så droppade vi att åka iväg ut och blev här hemma vid poolen för det är ju bra smidigt att bara kunna trippa ner till en 80 meter stor pool och sköna solstolar. Det är verkligen ett stort pluss med vår resort, det att vi alltid har solstolar som väntar på oss (till skillnad mot de flesta hotell där man får paxa stolar på väg till frukosten för att vara säker på att få en plats…). Så – vi blev där nere helt till regnet kom tillbaka runt kl.15.30 och sen väntade min driver på mig för jag skulle fortsätta min säng-jakt till nya lägenheten…
Och 2,5 timmar senare kom jag tillbaka hem till mina J med kvitto på sängen som levereras i morgon. Eller jag fick faktisk inget kvitto, bara ett orderark. Det är verkligen en härlig sak med Thailand! Här kan jag gå till en butik, beställa en säng, få den levererad i morgon kl.10 och pengarna – de får de då. Inga problem! Hon visste t.o.m. var jag bor. Smidigt! Sen är det lite kul att vi köpte en helt lik säng till vårt masterbedroom där för 10 år sen. Jag tror t.o.m. att jag handlade av samma dame då… Lite charmigt! 🙂
Jag körde lite after-pool på terrassen innan jag åkte i väg i eftermiddag. Så underbart skönt! Älskar att ligga där ute och jag är så glad över att jag fick fräschat upp mina blomster häromdagen. Den stora krukan längst till vänster är ny och det är även alla orchidés som skymtar till höger.
Jag är så glad över att vi bor på 2:a våningen. Hade inte kunnat tänkt mig att bo på markplan eftersom jag är inte gillar kryp…
My feelgood = inspirerande Australiensiska magasiner (det är väldigt många från Austrailen som semestrar här, speciellt på sommaren) och här är boken jag började på häromdagen and so far i l.i.k.e. it! a lot. Har någon av er läst den? (det finns en riktigt bra bokhandel på Central Festival – ett tips!).
Jag somnade tillsammans med Johanna tidigare i kväll, skulle bara lägga mig lite på sängen… (hon har sin säng inne på samma sovrum som oss)… och ja, på den vägen blev det, men så vaknade jag runt 02 och eftersom JIG fortsatt satt uppe och jobbade så piggnade även jag till men nu är det strax dags att sova vidare. Jag vaknar ofta på nätterna av att jag tycker att jag hör Gucci… uff, saknaden av honom är enorm och jag gruvar mig lite till att komma hem till ett hus utan honom… Så, skönt att vi har några dagar kvar här nere i värmen…!
Önskar dig en riktigt fin kväll vidare och en god natt!
Kramar & Kärlek!
Miss.G.
♥
Gucci kommer alltid finnas i ert hem och du kommer höra honom.
Efter drygt 2,5 år så kommer fortarande min hund och hälsar på.
Underbart att solen tittade fram.
Åh ja, så var det med min förra katt Gizmo också… Jag hörde honom så länge att jag var tvungen att ha ett helt år innan jag klarade att ta in en annan katt i hemmet… och då blev det Gucci… Nu pratar vi om nytt djur men en liten paus först.
Jag önskar dig en skön kväll vidare och en fin morgondag Pia! Kram! 🙂
Skönt att ni får sol igen:) Thailändska folket är otroligt uppmärksamma och behöver inte som vi ha allt på papper. Glömmer aldrig när vi hade lämnat in ett par linnebyxor på tvätt den 25 december 2004. Tvättinrättningen låg i början av Kata Beach (väldigt nära gamla Reaggy Bar) och tvätten skulle vara klar den 26 december. Då kom Tsunamin och vi såg dessa byxor som förlorade. Den 27.e tog vi en promenad ner till stranden för att se hur det såg ut och när vi närmade oss tvättinrättningen kom damen ut med mina byxor (otvättade så klart)utan att jag behövde fråga efter dem.
Njut nu era sista dagar av Thailand.
Vilken fantastiskt fin historia du delar Christina. Tusen t.a.c.k.! 🙂 Men att du fick uppleva Tsunamin… uff, det önskar jag att du hade sluppit… Hemskt. Jag var bokad ner på ett flyg några dagar efter men alla flighter ställdes in så jag fick vänta in 1:a flyget som lyfte från Oslo och då åkte jag ner… Något min mamma inte tyckte var speciellt festligt… Att jag, ensam, skulle åka ner så fort efter en så stor katastrof.. Men – jag såg det som min chans att hjälpa landet att komma på fötter igen. Så, jag kom ner till Kata Beach då alla höll på att bygga upp allt igen…
Önskar dig en riktigt riktigt fin kväll vidare och en morgondag fylld av lyckliga stunder! Kram! 🙂
Det var en traumatisk händelse som inträffade 2 dagar innan vi skulle resa hem och när vi kom ner till stranden så var vattnet långt ut så vi förstod att något var fel så vi stoppade nedanför Kata Beach Resort och som tur var kunde vi i tid hoppa upp på deras stenmur när vattnet kom och fick springa för livet genom lobbyn. Hittade en Tuk-tuk som körde oss upp till vårt hotell på höjden (Andaman Canacia). Det var ingen rolig hemresa kan jag säga, men vi bestämde oss för att resa tillbaka i december 2005 för att ytterligare bearbeta vad vi sett. Det har vi gjort varje år fram tills de tog bort solsängar och alla små strandbarer.