UTMATTNINGSSYNDROM… ?!

Allmänt

God tisdag mina kära bloggvänner! 

För bra precis 20 år sedan så blev jag utbränd. En dag då jag satt på mitt kontor som CRM-ansvarig på Ringnes i Oslo så knackade plötsligt en kollega på och kom in, stängde dörren bakom sig och satte sig på stolen vid sidan om mitt skrivbord.  “Hur mår du? Jag tror att du har gått in i väggen och borde uppsöka läkare!” Jag tittade på henne och förstod först inte riktigt vad det var hon sa? Gått in i väggen? Jag? Nej men hur omöjligt?!? Men så kom plötsligt tårarna och jag förstod att hon tryckt på en knapp… Det samtalet slutade med att jag var hemma sjukskriven en längre period, under denna tid så gifte jag mig, jag började att jobba extra på SAND butiken i Bogstadveien (bra sätt att komma igång / komma mig ut igen + att jag ville lära känna hur norska kunder shoppar inför egen butik…), tog promenader och hittade en ledig lokal, satte igång att realisera min dröm om en egen butik, jag sa upp mig från mitt jobb på Ringnes, och öppnade sedan Gizmo & Co. dagen efter att jag blivit frisk-skriven.  Oh my, det var verkligen en resa…  !

Idag behöver ingen annan tala om för mig att jag nog fått utmattningssyndrom för jag checkar av alla punkter på listan. 2021 var ett extremt omtumlande år för mig, mitt livs jobbigaste, för det var så präglat av min älskade pappas sjukdomar och jag gick 100% in för att försöka få allt att bli så bra som möjligt kring honom. Jag krigade för min pappa 24/7 och satt i fler telefonsamtal än jag någonsin gjort i hela mitt liv v.a.r.j.e. dag. Ändå slutade allt jobb jag la ner med att han dog…    Jag vrider och vänder på tankar om hur jag kanske hade kunnat göra annorlunda? Varför nöjde jag mig med vissa “beslut” vissa läkare tog? Hade jag kunnat stå på mig mer? Varför möblerade jag inte om på rummet där pappa var placerad senaste veckorna i livet? Sängen borde ha stått så att han såg ut mot naturen…    Jag sover extremt dåligt på nätterna. Vill läsa en bok men det slutar med att jag skrollar på telefon istället…  Jag har så många saker jag behöver ta tag i. Och jag vill blogga varje dag !!! men det är som att allt tar emot. Jag vill, men jag klarar inte att få det gjort.  Jag har en klump i magen inför det stora jobb jag och min bror har framför oss med allt praktiskt efter pappas bortgång. Vi har valt att vänta med att ta tag i saker för att det känns så övermäktigt men nu rinner tiden ut  och vi har frister som innebär att det är dags…

Samtidigt så är det hög tid för Johanna att göra sitt gymnasieval. Vi låter henne välja fritt utan att begränsa sig till en viss ort / ett visst land så blir spännande att se hur livet ser ut till höstan. Vi har en pandemi som har bidragit till att jag handlade till både mamma och pappa under stor del av 2021 och till att livet till mig och mina J förändrats enormt. Hela den livsstil vi är vana vid är borta då vi inte kunnat resa eller besöka vårt hem i Thailand på 2 år och att pendla Sverige / Norge är så  komplicerat att vi girls är lite “fast” här uppe i norr. JIG är längre perioder i Oslo / Luleå för att slippa riskera att fastna i karantän. Han var här över jul & nyår men sedan onsdag befinner han sig i Oslo igen…   Det är många väldigt stora och omtumlande livsförändringar på en och samma gång så det är inte konstigt att jag är både trött och tom…

Men – nu är min plan att jag ska jobba mig tillbaka till energi & glädje !!! så en dag i taget och ett prosjekt åt gången. Och fullt fokus på sånt som gör mig glad! Som min blogg tex. Jag älskar att blogga och jag är så otroligt tacksam över att ni som följer mig finns kvar där ute trots min frånvaro senaste tiden. Love you !!!

 

Det pågår förändring här hemma… Mitt dressingroom har plötsligt blivit Johannas rum! något vår älskade Gizella inte riktigt vet vad hon ska tycka om? Hon, precis som alla katter, hatar förändring men i natt hittade hon roen igen och sov här inne hos J.  De är verkligen ett super team de 2 ! 

 

Var rädd om dig och du – 2022 är året då vi förverkligar en dröm! Eller hur?

Och du – jag kan behöva lite extra pepp just nu så klicka gärna på det rosa hjärtat innan du surfar vidare..

Kramar & Kärlek!

Miss.G.

282
Kategori: Allmänt | 29 Comments

29 responses to “UTMATTNINGSSYNDROM… ?!”

  1. Caroline says:

    Ta hand om dig och tillåt dig själv att bara vara. Vet så väl hur mycket det är att göra med dödsbon. Kan ni få hjälp av någon med det praktiska och ni koncentrerar er på det ni vill spara som minnen.
    Kanske du ska ta en semester för bara dig själv när allt är klart. En vecka utan plikter och måsten.
    Stor kram ❤️

  2. Åsa says:

    Börja med att försöka se allt du gjorde för din pappa hans sista tid än att tänka om, om jag möblerat om,om jag krigat mer osv. Du gjorde allt för honom som kändes rätt då och som helt säkert är rätt nu och sedan också Sedan att ni inte får leva det liv ni är vana vid…nä det är ju få som får göra det nu. Kanske är en bra tid nu att skriva om livets bok…se vad man har där man står. Se det som att Thailand står kvar ni kommer dit när allt lugnat sig. Johannas gymnasieval…låt henne ta hand om det..var istället där bara bredvid se in i hennes gymnasiebubbla men låt J sköta det. Ta hand om dig nu..det finns bara en av dig Och allt som fanns förr kommer tillbaka när världen står stabilt igen…vare sig det är resor eller annat materiellt men hälsan den måste man ta hand om här och nu

    • Tina says:

      Många kloka ord. Vi står också inför ett gymnasieval (eller mitt barn iaf). Jag skulle så gärna vilja vara med att påverka beslutet men allt jag kan göra är att stå vid sidan, svara OM jag får en fråga, annars bara se på när det första stora självständiga beslutet i livet ska tas. Kommer barnet att flytta? Kommer vi alla att flytta? Blir det rätt val? Bara tiden får utvisa. Och jag finns här och väntar på nya frågor. Ang utmattningssyndrom så se till att bli sjukskriven, få hjälp (finns både samtalskontakter och ibland krävs läkemedel för att ta sig ur utmattningen) för det är svårt och tar tid när man försöker själv. Var rädd om dig!

  3. Anna says:

    Stor varm kram ❤️

  4. Mia says:

    Tack för din ärlighet.
    Ta hand om dig och de dina.
    Tänk så många nya och annorlunda minnen ni fått chans att skapa under denna pandemi.

    Vad gäller din sorg så kommer den aldrig försvinna. Man lär sig endast att leva med den. Funderingarna du har kommer ta mindre och mindre plats för varje dag som går.

    Stora kramar.

  5. Malin says:

    Är väl inte så konstigt att du kraschar men det positiva om man skall hitta något är ju att ni har (tror jag iallafall) det bra ekonomiskt och du behöver inte stressa för att komma tillbaka till något jobb. Andas och låt det ta den tid det tar.

    • Caroline says:

      Väldigt onödig kommentar, du har noll och ingenting att göra med andra människor ekonomi än din egen!

      • Malin says:

        Det var absolut inget illa ment angående ekonomi, utan mer att den stressen kanske hon slipper och kan fokusera på familjen och sitt mående. Att det alltid skall bli negativt så fort man nämner ekonomi. Man behöver ju inte alltid mena något elakt. Bara ett konstaterande.

  6. Annie says:

    Jag kallar det sorgedepression, och det är en helt naturlig fas i sorgearbetet du är mitt uppe i just nu.. Sorg i sig tar så enormt på krafterna och du behöver ta den tid det tar, just det är individuellt. Känner igen det så väl då jag mist så många av de mina. Var snäll mot dig själv under resans gång. Kram på dig och du.. Du gjorde allt och mer därtill för din far, hur mycket vi än alskar de våra så kommer en dag när deras livsresa här på jorden är över.. du var den finaste dottern han kunde ha haft, tvila aldrig på det.

  7. Marianne says:

    Jeg heier på deg✨✨

  8. Så mycket i samband med dödsfall , sorg och saknad och allt praktiskt.
    Inte konstigt du är utmattad.
    Makens mamma dog i höstas, bodde i Stockholm, han enda barnet.
    Många innerliga KRAMAR från Titti.

  9. Lisen says:

    Jag rekommenderar att lyssna på “livscoacherna” – fantasktisk podd om hur man vänder sina tankar. Samt Björn Natthiko’s (R.I.P.) bok och meditationer. Vänd på tankarna kring din pappas död så blir även dina känslor kring sista tiden annorlunda. Vänd inåt och och skit i hjärtklick/mobil och annan yttre/dopamin- bekräftelse. Jag har själv dragit ner mitt mobilbruk 80% sedan nyår, tagit bort instagram appen för att inte automatiskt klicka mig in och slarava bort tid och otid på ingenting (har kontot kvar men väljer aktivt när jag skall ha insta-tid). Säger bara FY FARAO vilken befrielse, mitt liv ska inte ägnas åt att Instagram och andra skall tjäna pengar på mig). Njut av de små sakerna i livet med närvaro. Lycka till!

  10. Majsan says:

    Utmattningssyndrom är inte att leka med ❤️
    Ta hand om dig. Släpp ditt behov av kontroll o flyt
    med istället.
    Ta en dag i taget ❤️

  11. Emilia says:

    Vad härligt att du är ärlig mot oss följare och mot dig själv. Många har nog undrat hur det är med dig och underbart att du berättar. Fint att du tänker på dig själv nu och ta den tid du behöver för att orka med allt. Du är toppen!

  12. C says:

    Så klokt skrivet av Lisen. Jag tror att bekräftelsebehov och Instagram och ständig jämförelse med andra är orsak till mer utmattning i samhället än de flesta heltidsarbeten. Ta nu hand om dig och se till att bli sjukskriven, få medicinsk hjälp och se över ditt liv så kommer du säkert igen!

  13. Susanne says:

    Kram fina Anna-Stina, det är mycket som händer i kroppen och knoppen i vår ålder också Beklagar sorgen, det är tungt att mista sin förälder. ❤️ Ta hand om dig

  14. Karolin says:

    Ta hand om dig ❤️Ditt 2021 var minst sagt tufft! Hoppas du kan få lite ro när ni ordnat du och din bror det ni har framför er. Stor kram

  15. Susanne says:

    VARM KRAM och rosa hjärtan till dig.

    Min mamma gick hastigt bort i April och först nu kan jag tänka på henne utan tårar varje gång
    Jag är i stort tillbaka efter många år med utmattningsdepression
    Så jag känner med dig då vi har liknande tråkiga erfarenhet

    Jag tänker att 2022 kan bara bli bättre både för dig och för mig ❤
    Kriser kan ge styrka och med vår erfarenhet och mogna ålder…. NU KÖR VI!
    Du finner glädje i att skriva din blogg och jag läser gärna KRAM till dig ANNASTINA

  16. Katarina Sunder Lindberg says:

    Kram

  17. Marie Å says:

    Tänker då dig!! Du verkar vara en underbar person med ett stort hjärta för alla omkring dig❤️❤️

  18. Anki says:

    Har du nånsin funderat om endel av dina symptom beror på klimakteribesvär? Har läst på så mycket om det själv sista tiden. Sen jag fick upp ögonen “stark genom klimakteriet” på Instagram så trillade poletten ner för mig hur jag känt mig dom senaste 2 åren. Ett litet tips bara! Trodde aldrig att klimakteribesvär kan ge sig tillkänna på det viset. Sköt om dig. ❤

  19. Maria says:

    Mycket har nog med sorgen som kommer ikapp, en förlust av en anhörig är alltid en förlust. Tänk inte vad du “borde” gjort, finns det verkligen ngt borde när någon går bort? Finns inget rätt eller fel, du fanns där för din pappa den sista tiden i livet och det är så mycket mer värt än om sängen stod rätt.
    Efter att ha följt din blogg i alla år så tror jag ditt största problem är att du ska vara andra till lags på ngt sätt, visa upp ngn perfekt fasad. Fina presenter till fröknar, styra upp saker på Johannas skola, en adventskalender till Johanna som aldrig är klar 1/12 utan snarare till julafton. Inget ont i det, jag älskar också att pyssla och greja men jag tror att du skulle göra dig själv en tjänst att släppa alla dessa krav gentemot andra.
    Sen tror jag (ja jag tror mkt 🙂 att du skulle må bra av att ha ett jobb att gå till, få kollegor, socialt utbyte. Kanske inte på heltid, men 25-50%. Få skillad på vardag och helg. Tänker ju äldre Johanna blir, ju mindre behov kommer hon ha av dig och rädd att du blir väldigt ensam då.
    Oj vad jag tyckt och tänkt nu men allt av omtänksamhet om dig A-S.
    Kram

  20. L says:

    ❤Din pappa hade inte kunnat ha en bättre dotter än dig❤

  21. Ann-Sofie says:

    Kram

  22. J says:

    Takk for ærlig og sårbart innlegg. Du er så mye mer enn ommøblering, shopping og glamour.
    Jeg følger bloggen din fordi nettopp det gir meg samme følelse som det er å kikke i et magasin, men mer hjertevarmt.

    Det er ikke rart at du bærer på mange tunge følelser nå.
    Ta det på alvor, og vær tålmodig og god mot deg selv.
    Positivitet og pepp er fint, men ekte smerte trenger mer. Aksept,mot, omsorg og tålmodighet. Rett og slett egenkjærlighet.
    Jeg er overbevist om at du har evnen til å gi deg selv det du trenger.
    Heier på deg!

  23. C says:

    Maria skriver också så klokt. Att ha ett jobb och ha kollegor som blir ens vänner och som man skrattar och pratar med varje dag är som balsam för själen! När barnen blir stora tror jag det är extra viktigt för den psykiska hälsan att ha en ”egen” vardag att falla tillbaka på. Sök och skaffa ett deltidsjobb med kollegor, du borde vara eftertraktad!

  24. Linda says:

    Jag tror mkt på Marias teori.
    Tror sorgen och tomheten kom ikapp. <3
    Tror också du skulle må bra av att ha kollegor, upplever dig som en social och extrovert person. Kanske hoppa in några timmar i veckan och jobba i någon butik i stan som du gillar?
    Sen tror jag också ”lyckliga fasaden” bidrar. Vet att du själv nämnt det angående andras perfekta inlägg. Och du ber ofta oss läsare om ursäkt för att du inte ”levererat” ett inlägg.
    Är helt övertygad om att ingen här blir besviken för att du inte ger oss underhållning hela tiden.
    Det är fullt förståeligt att man inte alltid känner för att blogga på ett tag eller inte har tid. Släpp alla tankar på att göra andra nöjda och var rädd om dig <3

  25. Emma says:

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️!!!

Leave a Reply to Emma Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *