När bilden togs hade jag, JIG och mitt hjärta precis kommit in på vårt hotellrum på Ullevål Sjukhus. Klockan är strax efter 01 och mitt hjärta var då 4 timmar gammal… Vi skålar i "Farris" (=Ramlösa) och jag fick ett vackert kärleksarmband av JIG som bara han har "nyckeln" till..

Då ska vi se, nu ska jag fortsätta historien där jag avslutade den sist…
Jag och JIG körde som sagt till Ullevål sjukhus vid kl. 9 på morgonen den 21:a augusti 2006. Då vi kom fram hade värkarna blivit mer "täta" och vi hade turen att få det rum som jag även skulle föda i på en gång så där "checkade vi in" med våra saker. Sköterskan sa att eftersom jag bara var öppen ca 1 cm så kunde vi resa hem och komma tillbaka senare.

Men för mig var det TOTALT oaktuellt. Jag hade värkar så tätt att det kändes absolut inte bra att resa hem igen. Så- vi gick en promenad till det café som fanns för att "softa". Då är klockan runt 11 och mina värkar börjar göra ondare och ondare så jag går ganska direkt tillbaka till rummet och lägger mig på sängen… När sköterskan tittar in och undrar varför jag redan är tillbaka? Så säger jag att jag har såå ont och då gör hon en ny kontroll och säger att det var det inte så konstigt att jag hade för plötsligt var jag öppen 5 cm.!

Sen låg jag där i sängen hela eftermiddagen faktiskt. Värkarna blev ondare och ondare och jag hade ju varit lite "kaxig" och sagt att jag nog (för lite osäker var jag ju..) skulle föda utan smärtlindring trots att  min fastlege hade sagt till mig att jag ABSOLUT skulle be om Epidural a.s.a.p. då jag kom in..  Men när sköterskan plötsligt säger till mig att "de värkar du har nu är en barnlek mot de värkar du kommer att få senare, jag gissar att de du har nu är på nivå 3 av 10!" så var saken klar. "Ge mig Epidural NU!!" var mitt raka svar 😉 för SÅ ont hade jag redan då och jag tänkte att om det här är 3 av 10 då DÖR jag på 10..!

När jag fått epiduralen så blev allt bara hur skönt som heslt!! 🙂 Jag låg där i sängen och sov och vilade och myste och pratade med JIG och tänkte att my god! det här bli ju "a peace of cake!" 🙂  Men vad INGEN sagt till mig är ju att de TAR BORT (eller i alla fall drar ner..) smärtlindringen när man ska föda för då måste man KÄNNA värkarna.

Det var nog BRA! att ingen sagt det till mig för då hade jag kanske tänkt: jamen, varför då ta den överhuvudtaget? Men tro mig – det är VÄRT att ta den för det är sååå SKÖNT att få softa innan själva födandet drar igång.! 🙂

Nu tänker jag absolut inte gå in på några detaljer om själva "processen" då min älskade sessa skulle ut för det är bara så himla speciellt att det måste helt enkelt upplevas 😉 Jag har nog faktiskt berättat "nog" då jag sagt det där med att epiduralen inte verkar när det väl är dags.. för det verkar ju vara en världshemlis eftersom INGEN sagt ett ord om det?! (varken jordmor eller fastlege..)

Det var i alla fall "dags för action" (dvs – nu skulle själva födseln sätta igång på riktigt) runt kl. 18 på kvällen. Och då kom min bästa vän Petter och gjorde oss sällskap.! JIG hade haft sms & tfn kontakt med honom hela eftermiddagen eftersom han skulle vara med  så när det väl var dags så kom han.! 🙂 Jag minns att jag hade såååå O N T  precis när han kom dit så när han och JIG började prata så bad jag dem vara tysta så att jag fick ha ont i lung och ro 😉

Jag fick dropp för att processen skulle komma igång mer än den gjort och de försökte ge mig lustgas men det ville jag absolut inte ha (tog typ 2 andetag, that´s it.) och jag fick sätta upp benen i sånna där "hållare" och jag bad JIG hålla en kall handduk H Å R T mot min panna heeela tiden och de ökade på droppet ännu mer och sen började de som sagt att prata om "sugklockan" för Johannas huvud hade "kilat fast" så det var därför hon inte kom ut, hon satt helt enkelt fast.

Men bara tanken på denna sugklocka gav mig så mycket extra energi att mitt hjärta kom ut PRECIS i det ögonblick som en läkare sticker in huvudet genom dörren och säger "hej! här är jag med sugklockan!" 🙂 Så – det var perfekt tajming! 🙂 LYCKA!!! 🙂

Det var jätte lyxigt att ha 2 killar med mig då jag födde min prinsessa och jag är glad och imponerad över att JIG gick med på att min vän fick närvara för det såg jag absolut inte som någon självklarhet. Det enda JIG sa var : "så länge det inte blir något tvivel om att det är jag som är pappan så är det lugnt."! 😉

Vår älskade prinsessa tittade ut kl. 21.07 den 21 augusti 2006 och sedan den dagen har mitt liv förändrats totalt.. !

Nu är det den 23:e augusti 2007 och klockan är 01.20 och jag håller på att somna så jag får helt enkelt säga som de gör i filmens fantastiska värld…..

"To be continued." 🙂  (berättar med andra ord mer en annan dag..)